matsäcken var det ja
[ 25 Sep 2008 ] • [ Publicerat i: vardag hos oss ]
Idag var det nästan en helt vanlig morgon … vi åt frukost, tittade lite på TV, valde kläder – klädde på oss – valde kläder – klädde på oss igen (sötloppan är väldigt bestämd om hur det ska va) – borsta tänderna och sen iväg. Kom fram till dagis och möts av fröken.
– Har du matsäck med dig idag? Ehhh såklart – glömt.
Eftersom jag lovat sötloppan pannkakor så gick jag hem och stekte ett par och fick sen snällt gå tillbaka till dagis igen. Kände mig som värsta supermamman… för steka pannkakor klockan åtta hör då inte till vanligheterna direkt. Men lovat är lovat. Sen åkte jag iväg till jobbet … så idag får jag jobba lite längre helt enkelt.
Någon kanske minns att jag förra terminen köpte en kom-ihåg-tavla för att hjälpa minnet…och komma ihåg just sånt här – men den är visst inte så effektiv. Det hjälper kanske att skriva upp saker där!(!!) Ska klistra upp en STOR lapp med terminsplaneringen på kylskåpet tror jag.
Håhåjaja… det var en nästan vanlig morgon hemma hos oss.
Någon som känner igen sig?
Jag tycker att jag är sååå smart som skriver upp allt i almanackan. Men vad hjälper det? Ser att jag ska göra något, tänker snabbt att jag gör det sen… och på den vägen är det. Jag funderar på om jag inte behöver någon slags assistent?? En butler har jag önskat mig i många år! Vilken dröm! :D
Jodå, det känns igen. En riktigt förvirrad morgon glömde jag t o m att lämna av sonen i skolan ….
Gunvor
Hmmm om ja känner igen mig!!
Ja hade också en lugn å mysig morron, tills ja kom till dagis… kom då på att ja glömt Rasmus skor!!!
Ja hade satt honom i vagnen, men glömt skorna! Ja han dock inte gå tillbaka och hämta dom, måste hinna me bussen till skolan… så ja ringde och väkte min mamma som bor granne med oss. Hon lät bra trött och vilsen, stackarn!
Hur skriver man de på “kom i håg tavlan” OBS glöm inte skorna… :(
Hmmm igen, tror nästan att Gunvor slog mig där… :)
Ja, visst känner man igen sig ibland. Som när min man och jag tillsammans skulle lämna på dagis för ett par år sedan och kommer på när vi står utanför dagisdörren att det är en “stängningsdag”. Tjena mittbena – där stod man med var sin fullbokad almanacka. Det blev till att ringa och väcka föräldrarna och be väldigt snällt om hjälp……Då blir man liiiite trött på sig själv…./Susanne L.